Livet fortsätter.
Varför en katt? Jo för att flera fina bilder jag har sökt reda på och som lagt sig på skärmen, går inte att flytta , dit där jag vill ha dem, bland foton. Denna dator har uppdaterat sig, så nu känner jag inte igen det jag brukar göra. Katten ser också bekymrad ut. Kan förstå, för jag höll på minst en timma i går och inget funkade.En lång inledning, på livet, som fortsätter, fast annorlunda nu, ingen att prata med, eller fixa allt till. Ensamt, även om jag brukar klara ensamhet bra i vanliga fall. Men här finns ingen slutdatum, Bernt kommer inte hem mer, och så denna pandemi, som heller inte finns någon slutdatum på. Det är mycket man ska vänja sig vid. Nästan två månader, som Bernt varit borta, och denna gång kommer han inte hem igen.
Fyra månader har denna pandemi tagit av ens liv, kan man säga. Inte ens, åka till ICA kan man göra, ingen affär att titta in i när man har lust till det, under promenaderna.
Sala park har en liten servering där vi brukar besöka några gånger på sommaren. Nu får man bara gå förbi, ingen ide, att ta med sitt "köpkort" ens.
Och nu håller allt på med alla papper, som ska gå igeno, allt vi har tillsammans, på alla papper, allt står det Bernts namn på. Ja, vi är, var gifta, men ändå. Tänk bara alla autogiro!
Nu har jag kommit en bit på väg, en till bouppteckning om några dagar. Fortfarande kommer bev med Bernts namn på.
Tur, att jag har en snäll dotter, som ser till att jag får handlat, äta måste man fast man är ensam, inte lika kul förstås. Men hon kämpar på handlar åt fler än mej. Hur länge ska jag behöva "besvära" henne. När ska man få veta om man är immun, för visst hade vi denna så kallade Corona hosta i febr. både Bernt och jag. Det här med, att få testa sig verkar ligga långt fram i tiden.
I morgon måste jag försöka få tag på hår-snoddar, för nu är det snart dags för hästsvans, om man nu klär i det..................................Ingrid