90 år!
Ett hjärtligt tack för vackra blommor, presenter, kort och alla grattis-hälsningar från alla kära barn, barnbarn, och vänner. Det värmde en sådan här dag i dessa tider, med alla restriktioner, som drabbas oss alla.
Och så förstås saknaden av Bernt. Allt kom på en gång, inte lätt, att hantera på rätt sätt. Jag har nog inte riktigt än fattat, att han aldrig kommer tillbaka. Efter alla sjukhusbesök har han ju ändå till slut kommit hem igen. Men nu får jag leva på våra minnen, och fortsätta livet så bra jag kan.
Så dagen i går blev en ljusglimt, man ser vad man ändå har mycket kvar, att vara tacksam för. Jag fick träffa tre av mina barn, så det blev en fin dag.
Någon gång kanske vi alla kan träffas, alla släktingar, som finns på lite avstånd också. Kanske det blir "normalt" med allt till slut,
Sorgligt nog hade jag inte kontaktat alla, som då inte visste, att Bernt gått bort. Till er, om ni läser detta, vill jag berätta, att han inte dog i Corona. Men indirekt, kan man säga. I normala fall hade vi sökt läkare tidigare, men drog oss för detta, på grund av smittorisken. Han hade ramlat här hemma flera gånger. Vi trodde, att han hade ont av det. Men när han fick feber, och vi "larmade" läkare, då visade det sig, att han fått en svårartad urininfektion, med en allvarlig blodförgiftning. Så det blev det tragiska.
Men han har kämpat i många år, så nu till slut fick han den vila vi unnar honom. Hur sorgligt det än blev.
Nu hoppas jag, att vi någon gång får ta ett värdigt farväl av Bernt.
.........Och min dag blev så fin och bra, som helst, kanske vi någon gång får träffas och glädjas alla, som vill, tack än en gång alla..............................Ingrid