Ett tredje försök!
Bara några rader.
Ja det är inte lätt att börja om , med bloggen. Vet inte hur det blir. Men jag får testa igen. Tror att min blogg får vara, nu ett ta, som en dagbok, till jag blir nöjd.
Nu är det ju bara jag. och jag mår bra, så bra man kan vara efter ha levt drygt 92 år. Alla har nog några krämpor då. Det jag har i benen heter Vaskulit. Ingen vet vad det kommer av, i mitt fall, förmodligen av , felmedicinerng. Eller helt enkelt, jag fick ny medicin som jag inte tålde.
underbenen år röda! och jag har en konstig känsla i fötterna. Därför känner jag mej lite ostadig, när jag går. Fick en nu rollator, som hjälp. Läste att detta kan bli bra, men ingen vet, när man är i en hög ålder.
Ja nu vet ni det, om det går, att läsa.
Det är tråkigt, att gamla människor bara pratar om sina krämpor. Därför ska jag inte tjata om det.
Jag har jobbat på förskola en lång tid av mitt liv. Nu läste jag i mobilen, att det klagas på för stoa barngrupper. Dagis hette det på min tid. Det var nytt med ganska stora lekhallar. 25 barn i en grupp, i olika åldrar, det blev en hög ljudnivå. Ja så var det då, på 80-talet, nu vet jag inte, men är nyfiken,hur förskollärarna upplever sin dag.
Nu får det räcka för denna gång, vi får se hur det går, att läsa.....................Ingrid