Tålamod!
Hoppets blå blomma, kallar jag den här Irisen för. För i dessa tider behövs ett hopp, inför framtiden, och den tid som nu är.Vi behöver ha ett stort mått av tålamod, för, att leva i dessa tider.
Det här skrev någon: Dröm vad du vill, res dit du vill resa, och var den du vill vara, för du har bara en chans, att göra det!
Många kloka ord kan man säga. Men i dessa tider, och för en så pass gammal person , som mig, så blir det bara en dröm. Man kan ju chansa, och tycka, ja vadå....hur lång tid har man på sig...så varför inte!?
Men så duker "pekpinnarna" upp, Håll avstånd........ träffa inte någon du inte träffat förut, ska du prata med någon, stå två meter ifrån..................använd handskar och munskydd, helst visir, gå inte in i en affär om du är äldre än 70 år, inte i Apotek, bibliotek osv. Vad tänker jag ,som är snart 90 år, är det värt alla denna , avsaknad av social samvaro? Ja, tydligen, om man vill ha en framtid, även om den kanske är kort.
Helt enkelt har detta virus förstört vårt liv, inte bara i Sverige, utan i hela världen. Och i allt som vi lever med, kommunikation, i alla jobb och yrken, ingen undantagen. Varma dagar, med bad, på badstränder, vintertid med aktiviteter i fjällvärlden och alla skidbackar. Allt och alla berörs, alla skolor och andra arbetsplatser.
Jag kan räkna upp mer, men ni vet ju hur det är.
Bara en sak, vi får ta vårt ansvar, och göra det bästa av vår tillvaro.!
Här går dagarna, med saknad av Bernt. Ingen att prata med, som har varit min vardag i 38 år nu. Att prata om och med i vardagen, vad som händer runt omkring oss.
Det tar lite tid, att reda upp en människas liv, tänk bara alla papper, som ska gås igenom och granskas. Men det får ta sin tid.
Sedan när allt är i ordning, får jag fortsätta mitt liv, hoppas, att få vara så där lagom frisk, så man hänger med i livet.
Tillex. om någon dag ska vi bestämma om , att äntligen, kanske få Carport. en dröm, som kanske slår in. Tänk, att slippa stå där i vinter och borsta och skotta fram bilen. Och inget "gammaltantgöra" precis. Ja, ja man får mer muskler!!
Det är småsaker i ens liv som man får glädjas åt.
Och,... kanske kommer det en dag, då man får träffa barn och barnbarn och barnbarnsbarn. Bara så där utan, att behöva titta bakom ryggen, det är väl ingen, som är för nära nu, och har alla tvättat händerna, i tjugo sekunder?
Den som lever får se..........................Ingrid
Ps. det här skriver jag, i stället för, att prata ...Ds