Hur lever vi nu?
I går var det Sveriges nationaldag. Det firades runt om i landet, men på ett helt annat sätt än vad vi är vana vid. Hur man firade den förr har jag skrivit om, då hette det Svenska flaggans dag.Nu är det en röd dag och kanske mer, att fira, som det ser ut i världen för övrigt.
Jag kände en slags beklämdhet, på något sätt. först, för, att jag mist Bernt, vi som kämpat ihop i 38 år. Men också för, att denna pandemi fortfarande härjar i vårt land. Man får inte för ett ögonblick tro, att nu är det över, eller iaf. på tillbakagång.
Det är det ingen , som vet, inte ens experter vet säkert hur det är. Så var och en får klara sig själv, och råda över sitt eget liv. Har jag möjlighet och vill, så måste jag få hålla mej undan. Alla har inte den möjligheten, inte någon, som hjälper till och förser en med mat, som behövs. Så jag är tacksam, som får den hjälpen!
Men, visst känns det i hjärtat,att inte ens våga gå ner till en gemensam kaffestund, med tårta, här där vi bor. Att avstå från nästan all kontakt med nära och kära. Är mycket tacksam mot min dotter, som "fixar" allt vad jag behöver.
Men då vill jag säga, och tänker, kanske hon inte står emot viruset hur länge som helst.? Hon är inte i "riskconen", men vi vet, att det är inte "bara" vi äldre, som drabbas. Och tänker också på mina andra barn, som är i "medelåldern", ska de klara sej??
Så, det känns inte läge för, att fira, känns, som ett "sorgflor" kastats över allt.
Låter lite drastiskt och i mångas ögon dumt. Men sorgen efter Bernt har satt sina spår. Att det skulle hända nu när det är nog med alla tankar på Corona.
Vi får aldrig välja våra liv, det bara kommer. Kanske det finns någon, som räknar ut det åt oss.
Det var inte Corona, som tog Bernts liv---- men indirekt kan man säga. Vi var även där rädda för smittan, drog oss för, att gå till läkare i tid.
Med facit i hand,vi visste inte, gjorde det, som vi trodde var rätt! Men, som blev så fel!
Om någon har läst ända hit, så vet ni, och får förstå, jag håller mej på "avstånd" än ett tag.........................................Ingrid
skriven
Bra att du skriver, så vi får höra hur du mår. Det är viktigt att vi fortsätter att vara försiktiga. Skönt att veta att Maria ställer upp och att du har stöd av flera av Annikas familj finns närmare dig nuförtiden . ❤️