Chansning-eller?
Min vän den vita anden smittar väl inte. En promenad i solen, det är skönt. Kroppen behöver röra på sig. Vi upplever nu annorlunda dagar, med restriktioner av olika slag. Den enda affär man vågar sig till, är matvaruaffären, mat måste man ha. I min ålder får man helst inte besöka någon affär. Men det krånglar till det, vi håller oss till en affär, veckohandlar och använder scanner. Man ska kunna ringa och beställa varor, som de plockar ihop i kassar, för avhämtning. Här i Sala är det än så länge ganska lugnt, en liten stad.
Men det är ju en chansning, att åka till ICA, man vet inte vem man träffar på, frisk eller sjuk. Jag hoppas, att sjuka personer håller sig hemma.
Här handlar pensionärer på tisdagar, och får då 5% rabatt. Jag får stiga upp tidigt, ju tidigare man är i affären,ju mindre folk. Hoppas jag!
Engångshandskar på hela tiden, många har hållit i vagnar och scanner! Helst ansiktsmask! Kanske "Nicab" vore något!?
Tänk detta ska vi vara med om, en pandemi, som har överlevt Asiaten och Honkong-influensan med fler. Vad var det ? Sjuk blev man, och det ordentligt, Hög feber, värk i alla leder, hosta ont i halsen mm.mm Kroppen fick ta hand om allt, ingen antibiotika där! Det tog några månader, att bli frisk, kroppen fick jobba! Nu hoppas man, att kroppem minns en del, och hur det var.
Men ingen vet, allt är en chansning!
Ja, tänk efter, att ha levt i nästan 90 år, så mycket som lagrats, både gott och ont, utav alla slag. Allt, som man varit med om, med familj med barnen.
4 barn, som "gått genom" alla barnsjukdomar. Nu vaccineras alla för nästan allt.
Många vaknätter har det varit, gråtande barn, som haft ont...
Tur att en del fallit i glömska, men många glada minnen finns kvar, och är lagrade så länge man lever.
Den som vill veta något, får skynda sig på, att fråga, tiden vet vi inget om, eftersom jag just nu lever på en chansning...............................Ingrid