Lång regnig söndag.
En bild av Bernt från förra året. Fotot står nu utanför vår dörr med ett ljus tänt dygnet runt. En hälsning till honom, från mej och från alla här. Inte mycket man kan göra för, att hedra Bernt. Ingen begravning kan ske, som han skrivit i sitt Vita arkiv. Bara till en minneslund, i all enkelhet. Vi hade tänkt oss en stämninsfull akt med ett värdigt avtagande av Bernt.Men i dessa tider, då allt är annorlunda och inget är sig likt, kan vi inte infria Bernts önskemål. Denna smitta lägger "locket på " för allt vi velat göra.
Jag går ständigt här hemma och är rädd, att bli smittad, om jag ger mig ut i samhället. Fortsätter med mina ensamma promenader, rädd, att möta andra människor. Ingenstans vågar man gå in, det var längesedan jag besökte en affär eller apotek tex.
Så våren med det nu lite kyliga vädret fortsätter, vi hoppas på värme, men pandemin vet ingen när den tar slut.
Men i går kom sädesärlan och trippade framför mej, på promenaden, en ljusglimt..............................Ingrid