September-lördag!
Nu finns det nog svampar ute i skogen, som är ätliga också. I detta hushåll har vi inte varken plockat eller ätit svamp, på grund av, att Bernt varit allergisk mot särskilt champinjoner, så ingen svamp alls för oss. Ocj nu när det bara är jag så klarar jag mej utan svamp. Jag har nog aldrig ätit svamp alls. men dessa är vackra, att se på.
Besöket hos hjärtdoktorn var bra, han sa- vi ses om ett år. Så det kändes lugnt.
och på grund av, att jag har papper på, att jag klarar mej ett tag till, så har jag börjat med höststädningen. Lite annorlunda när man bara varit två, mot när man hade stor familj, hus och trädgård. I Luleå sa man, att man "höstade", ett trevligt uttryck, det säger ju precis vad det handlar om. Då skulle sommargrejor in, tex. om man hade båt, så skulle den upp.Gräsklippare och grill rengöras, kanske man grillade den sista korven, alla slog sej ner i den sena septembersolen och kopplade av en stund.
Här hos mej blev det till att börja med, rengöring av köket, sommarens "fingrar"
har nu tvättats bort från skåp ocj lådor, tex.Köksmöbeln fick sej en omgång, gardiner och mattor åkte i tvättmaskin. På måndag kommer en kille hit och tvättar alla fönster, även inglasningen på balkongen. Han har gjort det flera gånger, det blir så fint, även persienner. Sen är det resten kvar alla skåp och lådor och dammiga tavlor. Men det blir en sak i taget, jag far inte fram, som en höststorm. Man har ju tid.
Och än lever jag nästan, som i karaktän, måste ha något, att göra. Man kan inte ge upp, och få för sig, att hoppa från balkongen som jag läste om,från min bakong skulle man på sin höjd bryta ett ben, typ!
Visst, nu har jag levt i avskilldhet ca. 6 månader. Inga besök i affärer eller andra förlustelser. Efter, att ha nött på gamla sommarkläder, så blir det nu, att ta fram gamla vinterkläder. Om de passar, kroppens former vill ju till, att ändra sej allt emellanåt. Midjemåttet kan helt plötsligt ha ändrats sej några cm. Kan det ha med åldern, att göra, eller så har jeansen krymt i tvätten.?
Ja, nu fortsätter livet och året och Coronan, som den vill. Man bara tar en dag i taget och försöker efter bästa förmåga hålla igång, för man får ju inte lägga av helt. Ser fram emot när jag får gå in på ICA och veckohandla, och se lite folk.
Ovanför munskyddet naturligtvis.................................Ingrid